EU förlänger sanktioner mot Ryssland i tre år – Usmanov och Fridman tas bort från listan
EU:s ambassadörer enades om att förlänga de individuella sanktionerna kopplade till Ukrainas territoriella integritet i 36 månader, fram till den 22 september 2029. Som del av kompromissen tas de ryska oligarkerna Aliser Usmanov och Michail Fridman bort från listan. Lettland, som enda medlemsstat, motsatte sig först beslutet men lät sin veto falla och avstod från att rösta, och meddelade att man ska införa nationella sanktioner mot de två oligarkerna.
Huvudpunkter
- EU:s sanktionsregim förlängs med 36 månader – första gången i stället för de vanliga sex.
- De ryska oligarkerna Aliser Usmanov och Michail Fridman tas bort från EU:s sanktionslista.
- Sanktionsregimen omfattar omkring 3 000 individer och enheter.
- Lettland avstod från att rösta efter att ha motsatt sig beslutet och ska införa egna nationella sanktioner mot Usmanov och Fridman.
- Slovakien krävde att båda oligarkerna skulle tas bort; Frankrike krävde borttagning av Usmanov; Luxemburg krävde borttagning av Fridman.
- Litauen motsatte sig också borttagning av enskilda personer från listan.
- Ukrainas utrikesminister Andrij Sybiha kallade beslutet skamligt och orättvist och uppmanade EU-länderna att införa egna nationella sanktioner.
Därför är det viktigt
Sanktionsregimen, som omfattar närmare 3 000 individer och enheter, löpte ut vid midnatt den 22 september och hade upphört automatiskt om förlängningen inte antagits – alla 27 EU-länder måste stödja varje förlängning. Förlängningen på tre år i stället för sex månader höjer tröskeln för framtida utmaningar. Avlistningen av två högprofilerade ryska oligarker på begäran av enskilda medlemsstater skapar ett prejudikat för framtida politiskt drivna borttagningar. Ukraina kritiserade beslutet öppet och uppmanade EU-staterna att gå runt det med nationella sanktioner, vilket blottlade en spricka i EU:s enighet om Rysslandspolitiken.
Vad som hände
EU:s ambassadörer enades den 22 september 2026 om att förlänga de individuella EU-sanktionerna riktade mot personer som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och självständighet. Förlängningen gäller 36 månader, fram till den 22 september 2029 – första gången regimen förnyats i tre år i stället för de vanliga sex månaderna. Som del av kompromissen togs de ryska oligarkerna Aliser Usmanov och Michail Fridman bort från sanktionslistan. Slovakien krävde borttagning av båda, Frankrike krävde borttagning av Usmanov och Luxemburg krävde borttagning av Fridman. Lettland, som var den enda medlemsstaten som offentligt motsatte sig avlistningen, blockerade först beslutet men lyfte sin veto och avstod från att rösta, och meddelade samtidigt att landet ska införa egna nationella sanktioner mot de två och använda alla tillgängliga rättsliga verktyg för att förhindra att deras tillgångar i Lettland frigörs. Litauen motsatte sig också borttagning av enskilda personer från listan. Ukrainas utrikesminister Andrij Sybiha kallade EU-beslutet skamligt och orättvist, sade att Moskva firar och uppmanade alla EU-länder att omedelbart införa egna nationella sanktioner mot Usmanov och Fridman. President Volodymyr Zelenskyj tackade Lettland för dess motstånd mot avlistningen och sade efter ett möte med EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen i New York att signaler om att lyfta sanktioner mot enskilda ryska oligarker är kontraproduktiva.
Så beskriver ukrainska källor det
Ukrainska källor fokuserar på de politiska konsekvenserna. Zelenskyj citeras med att tacka Lettland och kalla avlistningarna kontraproduktiva, och varnar för att händelsen visar hur svårt det är att upprätthålla EU:s enighet mot Ryssland. Utrikesminister Andrij Sybiha citeras med att kalla EU-beslutet skamligt och orättvist, hävda att Moskva firar och uppmana alla EU-stater att införa nationella sanktioner. Rapporteringen lyfter fram Lettlands och Litauens offentliga motstånd och rollen för baltiska och skandinaviska stater som motståndare av avlistningarna, och framställer dem som principfasta allierade. Rubrikerna betonar konsekvenserna för den bredare sanktionsregimen och det prejudikat kompromissen sätter, och ramar in avlistningen som en politisk vinst för Moskva.
Där rapporteringen skiljer sig åt
Antalet individer och enheter som omfattas av den förlängda sanktionsregimen anges som "nära 3 000" i de flesta källor men som "mer än 2 600" i Lettlands regeringsuttalande. Vilka EU-länder som drei igenom avlistningarna är inte heller helt klart: Slovakien nämns konsekvent för båda oligarkerna, men källorna är oense om huruvida Frankrike är den huvudsakliga lobbyisten för enbart Usmanov, och huruvida Luxemburg också drei kravet på att Fridman skulle avlistats. En källa beskriver Paris som att endast driva på för Usmanov, medan en annan ukrainskspråkig rapport ramar in Frankrike som del i en kombinerad slovakisk-fransk-luxemburgsk lobbyinsats som också omfattade Fridman.
Bakgrund
EU:s sanktionsregim mot Ukrainas territoriella integritet har funnits sedan 2014 och utökades efter 2022 till att omfatta Vladimir Putin, den ryska ledningen, ledande oligarker och före detta ukrainske presidenten Viktor Janukovytj. EU:s individuella sanktioner innebär frysning av tillgångar och inreseförbud; förnyelse kräver enhällighet bland alla 27 medlemsstater, och om ingen överenskommelse nås upphör sanktionerna automatiskt. Den 14 september hade EU redan förlängt regimen i sju dagar eftersom Slovakien och Frankrike envisades med att avlista de två oligarkerna. Enligt citerade källor var Frankrikes påtryckningar för att avlista Usmanov kopplade till att säkra frisläppandet av franska medborgare som hålls fängslade i Azerbajdzjan; Luxemburgs påtryckningar för att avlista Fridman var kopplade till ett cirka 16 miljarder dollar stort skiljedomsärende som Fridman väckt mot Luxemburg rörande frysta tillgångar.