Zaporozhstal gick med 2,3 miljarder kronor i förlust under årets första nio månader
Zaporozhstal redovisar en nettoförlust på 2,3 miljarder ukrainska kronor för januari–september 2026, efter att ryssland attackerade företagets anläggningar och stoppade produktionen. Under tredje kvartalet uppgick förlusten till 1,2 miljarder kronor, medan omsättningen sjönk med 8,3 procent.
Huvudpunkter
- Zaporozhstal gick med 2,3 miljarder kronor i nettoförlust under januari–september 2026, mot 1,9 miljarder kronor i vinst under motsvarande period 2025.
- Förlusten under tredje kvartalet 2026 uppgick till 1,2 miljarder kronor.
- Omsättningen för de första nio månaderna uppgick till 49,1 miljarder kronor, 8,3 procent lägre än 2025.
- Produktionen stoppades efter ryska raketattacker den 11 augusti, den 27 augusti, den 12 september och den 17 september 2026.
- Sju arbetstagare dog och 21 skadades i attacken den 11 augusti.
- Tre huvudverk, som stod för omkring 90 procent av Ukraines stålproduktion, stoppades efter rysslands attacker.
- Ukrainsk metallurgi bidrog med upp till 7 procent av BNP före den fullständiga invasionen, men bidraget har nästan försvunnit under 2026.
Därför är det viktigt
Zaporozhstals förluster och stoppade produktion visar den stora finansiella och operativa effekten av rysslands attacker på en av Ukraines viktigaste industrisektorer. Med tre huvudverk stillastående har kapaciteten som normalt svarade för omkring 90 procent av landets stålproduktion різко скорочено. Bidraget från metallurgin till BNP har samtidigt minskat till nästan noll, medan EU:s importbegränsningar gör det svårare att hitta ersättningsmarknader.
Vad som hände
Zaporozhstal avslutade de första nio månaderna av 2026 med en nettoförlust på 2,3 miljarder ukrainska kronor, jämfört med en vinst på 1,9 miljarder kronor under de första nio månaderna 2025. En nettoförlust på 1,2 miljarder kronor uppkom redan under tredje kvartalet, medan omsättningen sjönk 8,3 procent till 49,1 miljarder kronor. Ryssland attackerade företagets anläggningar upprepade gånger. Den 11 augusti stoppades produktionen efter en b-ballistisk attack som dödade sju arbetstagare och skadade 21. Den 27 augusti träffade fem raket samma plats, у natt till 12 september пошкодили чотири ракети цехи та обладнання, а 17 грудня 2026 року ще дві балістичні ракети вразили цехи й інфраструктуру. Пошкодження енергетичної інфраструктури та доменних потужностей призвели до того, що компанія не повернулася до нормального виробничого режиму.
Så beskriver ukrainska källor det
Ukrainian reporting highlights the contrast between Zaporozhstal’s strong 2025 results and its 2026 losses, placing them in the context of damage to critical production capacity. Attention is focused on the deaths and injuries, the complete halt in production and the consequences for uninterrupted operation. The wider implications for Ukrainian metallurgy, GDP, logistics, exports and access to the EU market are also central.
Så beskriver internationella källor det
For international readers, the case shows how the war has disrupted a major Ukrainian industrial exporter while access to the European market remains constrained. Zaporozhstal exports a significant share of its output and uses Danube ports, rail and road transport, but Russian aggression and restrictions on Black Sea navigation complicate deliveries. The EU is described as the only remaining accessible foreign market for Ukrainian metallurgy, although it limits steel imports.
Bakgrund
Zaporozhstal is a joint venture of the Metinvest group. The company exports a significant portion of its products and relies on multimodal routes through Danube ports, railways and road transport, while Russian aggression and Black Sea navigation restrictions complicate logistics. In 2025, it reported net profit of 1,8 miljarder kronor and revenue of 72,1 miljarder kronor. The EU’s mechanism for carbon adjustment of imports and new quotas on selected steel products, which took effect on 1 July 2026, create regulatory risks for the company. Zaporozhstal estimates that, taking EU free carbon allowances into account, the effect on semi-finished and finished steel products will remain limited through 2030. Expanding sales markets, adapting logistics and improving energy efficiency could mitigate the risks over the medium term.